1979.
Även i år gick semesterresan till London.
Vi bodde på Hotel Plaza, Craven Terrace, Bayswater.


Biskop William of Wykeham 1367-1404, de tre figurerna vid fötterna är troligen hans sekreterare.

Stonehenge [stgunhe_ndz], megalitisk ceremonianläggning från sten- och bronsåldern, s.k. ¤henge-monument, ca 13 km n. om Salisbury i Wiltshire, England, centrum i en stor koncentration av forntida ceremoni- och gravplatser. Dess första byggnadsfas dateras till ca 3100 f.Kr., då en cirkelrund anläggning med jordvall och yttre ringgrav med diametern 115 m uppfördes. 56 grunda gropar med okänd funktion men regelbundet utlagda längs en cirkel tätt intill vallens insida, efter upptäckaren John Aubrey benämnda Aubrey-hål, fylldes tydligen igen kort tid efter deras tillkomst. I mitten fanns sannolikt också en stor, rund träbyggnad. Anläggningens ingång låg i nordöst. I början av tredje årtusendet f.Kr. var dock platsen övervuxen och ur bruk för lång tid framåt. Omkring 2600 f.Kr. återuppbyggdes anläggningen med stenar av en blåaktig bergart som hämtats från Preselibergen i Dyfed i Wales. Blocken restes i en (ofullbordad) dubbel cirkel i anläggningens mitt, och en 530 m lång väg, kallad avenyn, anslöts till anläggningens öppning i nordöst. Ett drygt sekel därpå byggdes S. om igen, då med 30 stora fyrkantiga sandstensblock, sarsen, som restes utefter en cirkel med diametern 31 m och kröntes med en sammanhängande ring av liggande stenblock. I hästskoformation därinnanför placerades fem väldiga s.k. triliter, dvs. fem par resta stenar med var sin överliggare. De största av dessa block är ca 8 m höga och väger upp till 50 ton. Denna byggfas av S. hade en tydlig astronomisk inriktning. Solens första strålar efter uppgången vid sommarsolståndet ca 2500 f.Kr. följde då avenyns mittlinje, passerade mellan två stenar i sarsenringen, gick genom mellanrummet mellan stenarna i den innersta triliten för att slutligen utträda mellan två stenar i sarsenringen rakt motsatt inträdet. Blåstensblocken från den föregående fasen användes om igen i olika grupperingar innanför sarsenringen. S:s sista byggnadsfas dateras till ca 1000 f.Kr. Timothy C. Champion. Källa NE

Gerd i Rose Pergola.

Japanese Gateway width Japanese Azaleas.

The Three Youngest Daughters of Georg III (1738-1820), is a charming study of the princesses at play.
St. George´s chapel.
The High Altar. Från Karl II tid 1630-1685.

En del av. The Great West Window, containing 75 figures, mostly of the original 16th century glass.


Det här var sista året som hela familjen åkte på gemensam semester.
Tillbaka till semesterresor